Tystnaden II

Det handlar inte om att jag inte tycker om när det är tyst, för det gör jag. Tystnad kan vara fint, vackert och ibland nödvändigt. Men just den där tystnaden klarar jag inte av för den sortens tystnad talar och ibland säger den allt som inte ord kan eller gör.

Vi drar inte jämnt, tystnaden och jag. När den tar ett steg fram, tar jag ett steg bak.

Tystnaden

Jag tycker inte om när det blir tyst. Jag tycker inte om den sortens tystnad som ibland uppstår, den som ger osäkerheten liv. Den tystnaden borde inte finnas mellan två personer som säger sig tycka om varandra.

Den hör inte hemma där.

Mottaglig vs. mottagning

-Han sa att jag inte alltid är mottaglig, att han kan känna det.. och även fast det är sant så sved det till att han sa det.
-Men varför är du inte mottaglig då?
-Jag försöker.. men jag kanske har dålig täckning?

Frekvent

Det finns stunder då inte orden träffar och försvinner ut i avståndet mellan oss. Det finns stunder då fina ord inte får mig att smälta.

De stunderna kommer allt oftare. Och jag vet inte varför.

Less is more

Helt utan förvarning får jag det där samtalet som jag inte vågade hoppas på men som jag innerst inne ändå gjorde. Ett kort samtal med den jag tycker om. (Så kort att jag kan räkna minuterna på båda händerna och en fot.)

Och man tror ofta att mer, större och längre är bättre, men det lilla och korta kan vara minst lika bra. Det lilla kan vara allt man behöver och lite till.

Framtiden

Folk säger att jag nu måste tänka framåt och börja planera lite.
Men vet de hur svårt det är att planera en framtid som man inte känner att man har? En framtid som inte existerar.

Överlevnad

Jag minns allt från den stunden. Jag minns hur det kändes sekunderna innan jag stängde av mina känslor för första gången. Och jag förblev avstängd under en väldigt lång tid men det blev min räddning.

Allt jag har

Jag är ingen kall person. Jag känner mycket och väldigt ofta men jag har en förmåga att stänga av mina känslor. Jag stänger av mina känslor och jag gör det för att jag är rädd. Jag stänger av för att jag är så väldigt rädd om mitt hjärta. Mitt hjärta är det enda jag har kvar och även fast det är skört, defekt och inte alltid slår som det ska så är det allt jag har som är värt något.

Jag stänger av för att skydda den delen av mig som överlevde. Det är allt jag har.

Det räcker med en

Jag tror att alla är unika, att vi alla är unika på vårt egna lilla sätt.
Och jag hoppas verkligen att det är så, för jag skulle inte vilja möta mig själv.

Distans

Jag hör varje ord och jag vet att du vill att jag ska ta dem till mig, vara mottaglig. Jag kanske inte är lika mottaglig som många andra eller som du är för orden som kommer från mig, men jag försöker. Jag försöker och gör det på mitt sätt.

Det handlar inte om att jag inte tror på orden du säger. Det är bara ett sätt att skydda mig själv på, för när dagen kommer då de inte längre gäller så är det mig det gör ont i. Inte dig.

Oförstående

Jag har många gånger försökt att förstå. Jag har försökt komma på olika anledningar till varför. Jag har försökt att skapa ursäkter och förklaringar som egentligen inte borde skapas av mig. Jag har försökt att ge hjärtat svar när det har frågat.

Jag försöker förstå.

Det blir inget sådant ikväll för jag bryr mig inte. Jag orkar inte.. inte ikväll.

Ogenomförbart

Jag behöver en paus. Jag är i stort behov av en paus från mig själv.

Knäckande

Ibland kan jag försvinna utan att det uppmärksammas. Och jag tror inte ens att jag är saknad.