Det handlar inte om att jag inte tycker om när det är tyst, för det gör jag. Tystnad kan vara fint, vackert och ibland nödvändigt. Men just den där tystnaden klarar jag inte av för den sortens tystnad talar och ibland säger den allt som inte ord kan eller gör.
Vi drar inte jämnt, tystnaden och jag. När den tar ett steg fram, tar jag ett steg bak.
Jag kommer inte överens med den där tystnaden jag heller. Inte alls!
SvaraRaderaDet är inget man vänjer sig vid.. någonsin. Ett steg bak? Jag har räknat och jag är uppe i tolv. Tolv steg bakåt.
SvaraRadera